News

 
 
Sök
  • Elin Astrid Gustafsson

8 mars porträtt // March 8th portraits


Konstkåren vill uppmärksamma den internationella kvinnodagen 8 mars genom att porträttera studenter och alumni från Konstnärliga fakulteten i Göteborg. Vi vill visa upp verkligheten och det spektrum av identiteter som finns inom vårt fakultet och inkluderar därför alla de olika identiteter som blommar inom det konstnärliga fältet. Därför vill vi denna dag fira kvinnor, binära och icke-binära transpersoner, gender queer, gender variant och fluid, för att visa verkligheten av olika identiteter inom konst.



Petra/Petrix


Hej! Jag är en ickebinär vokalist som går under namnen Petra/Petrix och mina pronomen är hen/den/hon. Musik i allmänhet och sång i synnerhet har alltid varit en trogen vän i mitt liv och nu börjar jag bli klar med min utbildning vid Högskolan för scen och musik, där jag går Världsmusiklinjen. Min musik rör sig mellan folkmusik och pop, men lite avstickare åt techno och rock när jag har lust. De två projekt som jag arbetar mest med just nu är Trio Rop och Geten & Evigheten.

Trio Rop är en vokaltrio som jag har tillsammans med Elin Buxfeldt och Sofia Källman, där vi blandar traditionellt tonspråk med moderna texter om livet, kärleken och den lilla människan. Som HBTQAI+personer känner vi att det är väldigt viktigt att själva ta plats, och ge plats till andra som oss, på en scen som är väldigt dominerad av cishet-normer. Geten & Evigheten är en duo som spelar allmogetechno, besstående av mig och Anton Johansson. Även där jobbar vi mycket med att sammanföra traditionell och modern musik, i en cocktail av polskor, kulning och beat. En viktig sak för oss i vårt musicerande är att bana väg för moderna budskap samtidigt som vi kan förvalta den traditionella musikskatten som finns.


Geten & Evigheten

https://open.spotify.com/artist/4bkUZOu7ISzp4i3NUcMQXA?si=Ps-8fvrQQaiqact2p6wnLg


Trio Rop

https://open.spotify.com/artist/1fJqlaGcBEtYdYScUUMjY8?si=O2aXE2d7RS-MOjPYeX6Fdw


Stream-konsert med Trio Rop

https://www.facebook.com/events/190932416118511/?acontext=%7B%22event_action_history%22%3A[%7B%22mechanism%22%3A%22search_results%22%2C%22surface%22%3A%22search%22%7D]%7D




Christina


Vad drömde du i natt? Jag heter Christina och drömmer jämt. Har du funderat på vart vi tar vägen när vi drömmer? I mitt arbete med illustration på HDK-Valands designprogram har ett projekt handlat om att utforska mitt drömbibliotek genom automatisk teckning. Hur kan vår hemliga drömvärld som är så tydlig när vi sover översättas visuellt till något vi förstår när vi är vakna? Vad kan vi lära oss om oss själva och varandra genom att studera våra drömmar? Vad är gemensamma faktorer i det som kan kallas människans drömspråk, kan det föra oss närmare varandra och hjälpa oss att se varandras likheter istället för olikheter?


På bilden ovan syns teckningar i tusch och torrpastell som ritats i ett tillstånd av meditativ trans när jag lyssnat på röstinspelningar av mina drömmar i ett isolerat litet mörkt, tyst rum. Målet har varit att fånga och visuellt kommunicera det ömtåliga ögonblick som existerar mellan dröm och vaket tillstånd, då vårt medvetna jag uppfattar drömmen medan vi fortfarande befinner oss i den. Form- och färgspråket i de automatiska teckningarna har översatts till ett textilt verk på 2 x 1,5 m. Du hittar mig på @christina_erlander_klein på Instagram, jag arbetar även med bland annat karaktärsbaserad storytelling, bildpedagogik med politisk underton och att använda bilden på olika sätt för att vända blicken både inåt och utåt.


Christina Erlander Klein

@christina_erlander_klein




Kristine


Jag heter Kristine Solli Oppegaard, är 25 år och kommer från en liten liten by i Norge. Jag spelar trombon i alla möjliga genrer, men jag är utbildad klassisk orkestermusiker. Jag gjorde min kandidat på Högskolan för scen och musik i Göteborg, sen åkte jag till Bern i Schweiz för att läsa master in performance. Nu när världen är nedstängd gör jag istället en master i musikpedagogik, fortfarande i Bern. Jag är nyfiken på allt som har med musik och konst och göra - vilket är båda kul och jobbigt. Jag kan aldrig riktigt fastna för en sak jag gillar och har alltid en mängd olika projekt på samma gång. Men det är det livet är för mig; vara nyfiken och få göra det jag kan och gillar mest. Jag har haft så fruktansvärt mycket tur att jag har fått spela med en mängd professionella orkestrar och band, varit på turnéer i hela Europa och fått spela i drömmiga konserthus. Utöver det är jag kallblodig feminist, stickar rätt mycket och gillar allt som har med god mat och god dryck att göra.


Jag är framförallt klassisk musiker, men jag kan inte hålla mig i en box. Jag tycker det är väldigt viktigt att se på sig själv som musiker och inte instrumentalist. Jag försöker att vara öppen för andra musiker och konstnärer som håller på med helt olika ting. Genom möten mellan olika människor i världen och världar händer det bästa. Jag har ett pågående personligt projekt som handlar om att få alla till att fatta att vi alla måste kunna våra basics. Det är så mycket val runt omkring oss och det kan vara lätt att börja försöka göra ”stor konst” även om vi inte kan spela två lika noter efter varandra, sjunga rent eller vara medveten om hur musikhistorien har utvecklats. Det är nästan ett samhällsproblem att vi tror att kreativitet inte kan komma från kontroll över instrument och övning. Förr att göra kvalitativa, kreativa saker måste vi inse att vi behöver KUNNA vad vi håller på med. Hur ska vi kunna improvisera fritt om vi inte har kontroll på vårt instrument? Hur ska vi kunna bilda ensembler om vi inte kan spela i time tillsammans med andra? Hur ska vi spela vacker popmusik om vi inte kan intonera? Kreativitet igenom kontroll är det vackraste som finns. Det behöver ju såklart inte vara "perfekt", vad nu ens det betyder. Det viktiga är en god tanke bakom och en medveten process. Vacker musik och konst kommer inte ramlande ner från himlen. Vi måste jobba för det!

En annan viktig sak för mig är att jag är en kvinna i ett mansdominerat fält. I Skandinavien har vi våra problem, men här nere i Schweiz ligger de många steg bakom när det gäller jämlikhet. För mig funkar det att vara lika bra eller bättre än männen runt mig, och se till att jag styr undan situationer där jag blir vald bara för att jag är kvinna och där de behöver ha en kvinnokvot. Jag säger alltid ifrån om jag känner mig dåligt behandlad eller om någon drar av ett opassande skämt. Det kan vara jättesvårt. Jag är kanske tuffare än andra, men jag tycker inte att vi måste stå ut med en hel mängd skit bara för att vi är kvinnor. Jag kan stå ut med det mesta, men om det kommer någon som inte har lika hård hud ska dom också få ha en plats. Ja, vi måste jobba hårt och vara redo för vi måste öva, slita och vara med i toppen, men onödiga skämt, hård kultur och utfrysning är inte en del av det. Alla har inte alltid en plats, så kommer det alltid att vara, men det ska va för att hen inte har tillräckligt hög nivå, inte riktig rätt sound för ensembln eller fel inställning (ni fattar vad jag menar?) - inte att hen inte kan ta onödiga skämt. Varje gång jag hör "ja, men hon är ju kvinna, hon pallar inte miljön eller trycket" blir jag så arg att jag ser svart. Då tänker jag alltid "men se på alla andra kvinnor som ÄR i gamet då! Se hur mycket BÄTTRE och HÅRDARE vi måste va!". Jag ser helt tydligt att det blir bättre, men vi har fortfarande en väg att gå.


Kristine Solli Oppegaard

https://www.youtube.com/watch?v=vWdRHghLAHE




Emely


Emely Axelsson. Design kandidat, år 2. En skapare från Lidköping som gillar att arbeta med berättande i olika former. I min arbetsprocess experimenterar jag mycket med både analoga och digitala uttryck. Främst jobbar jag med textil och illustrationer, men jag intresserar mig även mycket för måleri, serier, och film.


Mitt skapande kan variera mycket beroende på vad som intresserar mig för stunden, men jag har märkt att jag ofta faller tillbaka till ämnen som är ifrågasättande. Jag vill bli sedd som någon som inte är rädd att vara högljudd och ta plats.


Ta ingen skit.


Emely Axelsson

@emelyaxelsson




Inga


My gender queer and queer-sexual identity informs everything I do, from rethinking and reimagining of popular narratives such as 'The Little Mermaid' to cultural production with Status Queer. It is my precious, my pride and my joy found both within myself and in the community I surround myself with. It fuels me with drive to be visible fully in my own queerness, and make space to make visible the countless lgbtq+ experiences and lives.

I'm a gender queer artist working in Gothenburg and work spans several areas of artistic expression from performance, video work and site-specific installation to social engineering and cultural production. I hosts THIS IS THE QUEER BA