News

 
 
Sök
  • Elin Astrid Gustafsson

Att studera i hjärtat av pandemin - enligt konststudenterna



Att studera i hjärtat av pandemin - enligt konststudenterna


Utbildningsvärlden har tvingats att digitalisera och effektivisera utbildningar i extremfart. Kanske innebär en sådan ändring för många utbildningar att helt enkelt transkribera skriftliga tentamen och uppgifter i ett digitalt system. Att från pappersform gå över till digitala dokument där en skriftlig tentamen blir en hemtentamen med inlämning online. Att istället för att samlas i en stor sal och skriva tillsammans får var och en skriva på sin kammare. För praktiska utbildningar innebär en sådan omställning någonting helt annat.


En praktisk struktur kan inte översättas helt och hållet till det digitala. En praktisk utbildning kräver ofta samspel och mänskliga möten, verkstäder och material. En utbildning som kräver att studenter ska kunna se och känna, reagera och uppleva. Att studenter träffas och skapar tillsammans är en förutsättning för att de ska kunna fortsätta med sin konstnärliga utbildning som helhet. Konststudenter är beroende av det fysiska och utan det faller viktiga delar av utbildningen bort. De konstnärliga utbildningarna i Göteborg följer på bästa möjliga sätt restriktioner och formar kurserna utifrån pandemins utveckling. Det är inte lätt att vara student och i sin bostad försöka upprätthålla sina studier, ordning och reda. En bostad som för många är liten trång och som saknar en god studiemiljö, verkstad, övningsrum, teater, konsertlokal, biosalong, ateljé.


För ett år sedan bekräftades det första corona-fallet i Sverige och efter tre månader digitaliserades stora delar av universitetets utbildningar och campus stängdes tätt därpå. Under denna nedstängning skrev Konstkåren en artikel om konststudenters upplevelser av distansundervisning baserat på intervjuer. De senaste sex månaderna har konstnärliga utbildningar i Göteborg haft en hybridundervisning i form av delvis undervisning på campus i kombination med delvis digital undervisning hemifrån. Vi har nu utfört nya intervjuer med konststudenter för att höra deras unika upplevelser av åtta månader med corona och hybridundervisning. Konstkåren har ställt nio frågor till konststudenter vid olika utbildningar på Konstnärliga fakulteten i Göteborg.



Studenternas svar

Angående studenternas arbetsplats och konstutövande i hemmet svarade de följande.


”Just nu är jag hemma hos mina föräldrar och partner på annan ort, vid mitt gamla skrivbord med en del av mina tecknar- och målargrejer men framför allt min dator. Skönt och lyxigt med höj- och sänkbart skrivbord! Och inte minst all gratis mat från mina föräldrar haha.”


”Jag jobbar just nu både med att sjunga och skriva på mitt examensarbete (...) Eftersom jag bor tillsammans med en kompis så arbetar jag med bägge delar inne på mitt rum, där jag sitter vid mitt skrivbord med uppsatsen och använder rummet så gott jag kan som övningsrum. Rummet är dock lite trångt så det är inte optimalt när jag tex ska göra mina uppvärmningsövningar som kräver ganska mycket utrymme.”


Jag har ett digitalpiano och min dator för zoom-föreläsningar och lektioner (...) Det är svårt att öva sång hemma då grannarna klagar. Det jag kan göra är att till viss del instudera repertoar med mitt piano men utan att sjunga ut. Att öva teknik och huvuddelen med min utbildning, sången, är inte möjligt att göra i den utsträckning jag behöver hemifrån men nu får vi öva på skolan och det är bra. Jag kan delta på zoom-föreläsningar via min dator men

just detta halvår har det byggts om i byggnaden jag bor och ibland har det låtit så mycket att jag det är svårt att höra på datorn och helt omöjligt för mig att själv prata i mikrofonen.”

”Använder datorn, väldigt mycket Zoom-möten eftersom vi grupparbetar. Annars kämpar jag med utrymmet på datorn för att arbeta med tunga filer (…)"


Jag sjunger i mitt rum, helt enkelt (…) konstruerar arr och skriver loggbok över mitt arbete. Förutom min rumskompis har vi dessutom tre katter så det är lite känsligt med höga ljud, så jag får anpassa mig efter det.

För mig är det svårt att koncentrera mig när jag jobbar hemifrån, jag behöver egentligen “gå till jobbet” och ha ett riktigt övningsrum, gärna med piano, för att kunna fokusera ordentligt och få ut det mesta av min övning.

Dessutom så ser min process ut så att jag behöver musicera med andra för att komma vidare i mitt arbete, vilket inte är möjligt i tillräcklig utsträckning just nu.”


Ett stökigt arbetsbord där jag har min dator och ritplatta och i en hylla till vänster står en 3D-skrivare med ett par plastbackar fyllda med filament, 3D-skrivar plast. Antingen utför jag mitt arbete framför datorskärmen där jag arbetar mest med illustrationer eller 3D-modellering. Eller så ligger jag i sängen med ett skissblock. Och alltid med en TV-serie eller en podcast i bakgrunden!”


Jag har försökt undvika jobba hemma - i alla fall på kvällstiden. Som man kan tänka sig, har jag absolut inte lyckats med det. Jag har fint trägolv i lägenheten och förmiddagssolen skiner direkt till rummet, eller skulle göra det om vi nånsin skulle ha lite sol i Göteborg... Där sitter jag på golvet med datorn och hamstrar använda kaffekoppar runt omkring mig. Jag gillar sitta där, och gillar generellt sitta på golvet, men det är dåligt för jobbergonomin och jag blir ganska ineffektiv hemma med alla distraktioner.”


"Min linje har haft väldigt tur som fått ha mycket undervisning på plats. Vår ledning har kämpat för oss på det planet. Vi har ju produktioner just nu och de är inte möjliga att ha på distans.

Samtidigt är jag ganska besviken på att vi inte fått vara med och påverka utformningen av distansundervisningen. Jag upplever att vi inte riktigt blivit lyssnade på trots att vi gång på gång har sträckt ut händer till ledningen och försökt berätta vad vi tycker är viktigt och hur vi kan lösa olika saker. Vi har haft många lösningar som vi hade kunnat bidra med och det är synd att det inte riktigt funnits något intresse av den kommunikationen.”


Vi frågade studenterna hur deras sociala umgängesvanor ser ut i pandemin samt vad deras känslor är just nu och de svarade följande.


Jag träffar i stort sett bara min rumskompis och min partner. Kontakten med många kompisar har liksom runnit bort lite nu när en inte träffas, det är inte alla som jag har en chatt- eller telefonrelation med. En del pratar jag med på video, men det gör mig oftast ganska ledsen. Det blir så otroligt påtagligt att en inte kan träffas (…) som en brukar så det blir väldigt tydligt att allting är fel. Dessutom så är det ju ingenting som händer i någons liv och det är så otroligt tröttsamt att prata om sin coronasituation med folk hela tiden.”


”Har flyttat hem till min familj och har partner i samma stad, det är fantastiskt att få vara med dem igen. Annars är jag så tacksam för internet,

skriver med vänner varje dag, både om allvarliga saker, typ att hantera Corona, och helt lättsinniga vilket är så välbehövligt för att orka ta sig igenom dagen. Ett stort tips för att umgås är att spela Among Us eller scribbl.io över nätet, otroligt kul! Kan prata över Zoom eller Discord samtidigt (…)"


”Nedstämdhet. Delvis hoppfull inför framtiden men nu är det fan inget kul.”


”Regelbundna telefonsamtal med mamma, pappa, lillebror. Dagliga videosamtal med min långdistanspartner. Och promenader, zoomsamtal, discord med klasskompisar. En rolig grej några av oss i klassen har gjort är att använda hemsidan aggie.io där flera användare kan rita tillsammans över internet. Så vi har tagit ett glas vin, suttit och snackat och ritat dumheter!”


”Jag spenderade hela sommaren i halvkarantän hos mina föräldrar, så länge har jag inte vart där sen innan jag flyttade hemifrån för 7-8 år sedan.

Mycket tid spenderades i sommarstugan, där jag och brorsan snickrade ihop ett nytt dass då det gamla är fallfärdigt och supersnuskigt. Varken jag eller min bror har gjort något liknande förr, men det gick väldigt bra och vi var alla otroligt nöjda med resultatet! Det blev lätt skärgårdens coolaste skithus! Morsan ringde ett par månader efter jag flyttat tillbaka till Göteborg och sa att det fanns ett problem. Det regnade in genom väggarna! Det visade sig att vi hade monterat ytterpanelen uppochner vilket gjorde att vattnet trängde in mellan plankorna. Skitkul... så nästa sommar blir det att plocka upp sågen igen!”


”Lättnad för nu är jag klar med studier (…) nervös för jag ska sluta plugga och inte vara en del av formell utbildning för första gången på 23 år (…) osäker för att corona verkar fortsätta och jag inte kan veta när jag kan utöva mitt yrke igen, tacksam för hela 2 år och extraterminen som jag fick studera på HSM, inspirerad av alla människor jag har träffat under den perioden, äventyrssugen för jag plötsligt har en helt tom kalender för hela våren, motiverad för nu har jag tid att öva mitt instrument och skapa bara utifrån mina egna utgångspunkter. Jag skulle kunna fortsätta hur långt som helst, men det finns alltid ett citat av Tove Jansson som säger allt bättre. Denna gången kommer citatet med rösten av Too-ticki: Allt är mycket osäkert och det är just det som lugnar mig."


”Ärligt talat så är jag så jäkla less. Jag är trött på att vara ensam, att ha tråkigt.

(…) att en inte kan planera sin framtid - gig och inkomst? Hallå? Och jag är arg på de som inte bryr sig om restriktionerna. Det känns som att detta aldrig kommer att ta slut…”


”Min familj bor ju i Finland, så det har inte varit svårt att undvika dem... Jag har ganska smal social cirkel i alla fall och det har känts tryggt att umgås med mina närmaste vänner när vi bara håller avstånd och tar ansvar. En stor del av mina vänner bor i andra länder och vi är vana med att prata på telefon eller skriva.”


”Jag känner mig nervös inför det kommande examensarbetet. Kommer det bli bra och kommer mina mottagare att förstå hur jag tänker kring det? (…) Men generellt så känner jag mig positiv. Snart är skolan över för mig så mycket tänker jag på framtiden och jobb. Men jag tror på mina färdigheter och att jag eventuellt kommer hitta arbete inom de områden jag finner intressanta!”


”Framförallt utomhus, på promenader nu när det är kallt. Jag träffar min familj då och då mer eller mindre som vanligt.

Jag har även valt att umgås med vännerna jag pluggar med då vi ändå arbetar väldigt mycket ihop i skolan och ses inomhus och ganska nära. Vänner utanför skolan har jag träffat utomhus. Jag pratar även väldigt mycket i telefon med mina vänner och familj.”


”Jag skulle vilja säga tack till mina katter som står ut med att jag klänger på dem hela dagarna.”


Vi frågade studenterna om och hur deras situation har förändrats sedan våren 2020 och fram till nu.


”Ja, vi har haft nästan all undervisning på campus under höstterminen då merparten av vår utbildning är praktisk och inte fungerar på zoom.

I våras hade vi ingenting på skolan. Nu får vi öva på skolan, det fick vi inte i våras.”

”Gud ja. Nu har jag personligen verkligen haft tur då jag arbetar väldigt mycket med en dator, så det kan jag göra nästan lika bra som tidigare hemifrån. Men att ha förlorat de generella samtalen med klasskompisar där vi pratar om varandras projekt suger verkligen och det saknas.”


”Jag borde ha blivit färdig med studier i våras, men examen blev skjutit upp på grund av corona. Mina enda studier under hela höstterminen var min examenskonsert (…) Jag har varit i en konstig mellanfas både utbildningsmässigt och personligt, och det har inte gjort situationen lättare. Jag har till exempel inte kunnat boka lokaler på skolan på hela hösten”


Jag skulle säga att graden av isolation har ändrats. Först isolerade jag mig mycket i våras, sen lite mindre under sommaren och nu väldigt mycket igen. Rent mentalt så är jag betydligt mer pessimistisk nu. I våras hade jag ett hopp om att det kanske skulle vara över så här dags men nu känns det mest som att det kommer hålla på för alltid.”


Framför allt har mitt psykiska mående förändrats till det sämre. I våras gick det bra, upplevde att de flesta var överens om hur restriktionerna skulle följas,

jag gick in i krishanterar-mode och fokuserade på att jag gör uppoffringar för att de i riskgrupp ska kunna klara sig. Men ju mer tid som gått och ju mer osäkert det blivit, kanske framför allt kring hur länge det kommer pågå, desto mer har det tärt på mitt psyke. Har upplevt nedstämdhet och att jag bryr mig mindre om hur det går med min utbildning vilket är väldigt olikt mig, jag vet ju att jag egentligen vill detta så himla mycket. Det är fortfarande otroligt viktigt för mig att göra rätt ifråga om restriktioner och jag mår väldigt dåligt av att andra runt omkring tummar på restriktionerna, det är en av anledningarna till att jag valt att resa hem till familjen och partnern.”


”Jag dricker faktiskt färre koppar kaffe när jag är hemma och jobbar ensam eftersom kaffedrickandet i skolan är till stor del för det sociala. Jag tar en kopp på morgonen och möjligtvis en vid fyratiden om jag har riktigt mycket skrivande att göra. Men min kropp, och mitt psyke, mår inte så bra av kaffe så jag försöker hålla ner det.”


Vi bad studenterna att ge förslag på tips till andra studenter som också ställs inför distansundervisning eller hybridundervisning.


Prata med nära och kära i telefon, mycket. Sök stöd, ge stöd. ”


”Gå upp tidigt så att du får alla dagens ljusa timmar, ta många pauser, skriv ett tydligt schema för dagen timme för timme, ta en promenad minst en gång om dagen och drick mycket vatten!”


Sätt en tidsbegränsning för dig själv på kvällen när du måste jobba hemma. Vi alla behöver sömn och vi alla måste ha fritid från skapandet.

Det är självklart att det inte är bra att till exempel sova på skolan eller repan och när hemmet blir en övningslokal är det viktigt att låta hemmet vara hem också.”


His Dark Materials på HBO är fett bra! Spana in den! Och keep calm and have fun!”


”Ha koll på din fil-lagring!! Använd moln-tjänster eller ännu hellre en extern hårddisk. Dubbla kopior på allt viktigt! Livet innebär så mycket stress nu ändå så försök hålla nere risken för att behöva stressa över förlorade filer eller en full hårddisk som ger trög dator. Kan vara jobbigt att ta tag i”…”men det är så värt det eftersom det annars ger så mycket onödig frustration. Organisera dig i tid för att spara mycket arbete åt ditt framtida jag. Men jag vet, det är lättare sagt än gjort...”


”Vi alla måste visa solidaritet och hjälpas åt. Följ restriktionerna så bra du bara kan, kom ihåg att du måste leva med de handlingar du gör nu i resten av ditt liv.

Du vet inte vem av dina närstående som kan komma att dö till följd av smittspridningen.”


”Västerländska samhället fungerar egentligen inte just nu och det kommer att vara svårt för alla musiker i närmaste framtiden att utöva sitt yrke. Kanske är det dags att ta en liten tur till stugan, Lappland eller skärgården och vara utanför samhället i en liten stund!”


”Jag tror verkligen på att så gott som möjligt ha tillgång till de verktyg som en behöver på hemmaplan. Men viktigast är att ha kul!

Det kan vara att ta en paus och spela lite gitarr, eller meditera, eller gå ut och springa. Och prata mycket i telefon med nära och kära! Kanske spela D&D över zoom med några klasskompisar? Find your way!”



Sammanfattning - studenternas upplevelser


Att utföra en praktisk utbildning utan att få tillgång till alla verktyg och lokaler som krävs för hantverket är en utmaning som alla konststudenter ställs inför. Men det är inte problemen med verktyg, material, lokal och annat fysiskt som studenterna ser som det största problemet med undervisning hemma. Den mest problematiska aspekten i och med distansutbildning uppger studenterna är det sociala och det mentala. Studenterna beskriver att deras mentala hälsa är relativt dålig och att den har försämrats under de 8 månader de haft hybridundervisning. Flera av studenterna beskriver den mentala hälsan som att den går upp och ner i vågor. Ibland fungerar det bra och ibland mindre bra. Flera kopplar detta till rädsla och oro för coronapandemins utveckling och att isolering påverkar direkt hur de mår. Alla studenter upplever en stor saknad av sin klass och möjligheten att kunna diskutera konst och den gemensamma kreativa processen som ingår i utbildningen. Inte bara på grund av det rent konstnärligt praktiska arbetet som de är vana att utföra tillsammans utan också det spontana och sociala som sker i korridor och caféer utanför utbildningen.


2020 och en modern pandemi. Det är så vi för evigt kommer att minnas det gångna året. Helt utan erfarenhet fick hela världen bygga beredskap inför en modern pandemi. Det var många frågor och många svar. Olika svar utifrån flera perspektiv och synvinklar som samlades ihop till restriktioner. Utifrån restriktioner skapades nya kunskaper och arbetssätt som vi kommer att bära med oss i framtiden. Det är mycket som kan upplevas som prövande just nu. Ett munskydd som är svårt att andas i. Doften av handsprit som fyller spårvagnen. Reaktionerna som sprider sig när någon i hostar eller nyser. Rädsla för att sprida smittan till någon i riskgrupp eller att själv bli sjuk. Förakt, rädsla och förtvivlan. Det kommer i vågor. Det vi inte vet, det räds vi. Vi kunde inte veta, ingen kunde. Det vi vet är att vi har varandra. Det vi vet är att vi underskattade gemenskapen och sociala möten. Att vi underskattade vårt behov av att umgås och skapa tillsammans. Nej, det är inte samma sak på Zoom som i verkligheten.