Konstutbildning på distans - så säger studenterna
Det som händer i samhället just nu i och med utbrottet av viruset Covid-19 kan upplevas som en minst sagt främmande situation som framkallar frågetecken på flera nivåer. En händelse som ställer höga krav på samhället i stort, allt från den enskilde individen till institutioner och regering. Detta ställer krav på samhällets innovationsförmåga och kreativitet. Man kan tycka att innovation och kreativitet är områden där det konstnärliga området ligger i framkant. Vi måste tillsammans skapa nya arbetssätt i en situation som ingen i arbetslivet upplevt förut. Vi kan inte fråga en av de äldre i personalen om hur de brukar göra på arbetsplatsen när det råder pandemi i världen. Vi kan inte titta tillbaka och se hur man arbetade med digital karantänundervisning förr. Vi skapar nya arbetssätt här och nu. Vi skapar historia och detta är kunskap som vi kommer bära med oss hela livet. Kunskap som kommer att leva kvar efter våra liv. Trots denna ovanliga företeelse så finns det alltså flera positiva aspekter med denna samhällskris som vi inte ska förglömma.
Det är lätt att anta att studenter har en tendens att bli odisciplinerade om de arbetar hemma med flera lättillgängliga frestelser omkring sig. Det är lätt att anta att detta leder till ett ostrukturerat arbete där ingenting blir gjort. Men hur det egentligen är att studera hemifrån under en pandemisk samhällskris vet bara studenterna själva. Vi på Konstkåren är nyfikna på hur utbildningens nya stil ser ut och hur konststudenter arbetar hemifrån. Hur ser en vanlig utbildningsdag ut i studentboendet? Hur mår de? Hur många koppar kaffe dricker de egentligen? Hur övar de på sina instrument, arbetar med sina verk och utför sin konst hemifrån? Vad är hemligheten bakom en bra studentplats hemma? Vilka tips har studenterna till varandra?
Studenternas svar
Studera tillsammans i live-gruppsamtal, en träverkstad i sovrummet eller konsert för familjens kanin i trädgården. Så kan vardagen se ut för studenter som läser konstnärlig utbildning på distans. Konstkåren har ställt fem frågor till studenter vid olika utbildningar på Konstnärliga fakulteten som är de första i historien att uppleva pandemisk digital distansundervisning.
”Jag sitter fast i Oslo och har gjort det i tre veckor. Här är politiken runt situationen annorlunda än i Sverige men mina studier fungerar på samma sätt som mina klasskamraters i Göteborg. Jag jobbar med matbordet som skrivbord där jag har min dator och mina notatböcker. 90% av mina studier görs vid datorn då jag är komponist. Jag har också tillgång till piano om jag åker till min pappas lägenhet och jag har en gitarr. Jag spelar instrument några timmar i veckan. Hur jag utför min konst är ganska likt som innan eftersom jag utför det absolut mesta från min dator.”
”Först var jag i Norge hos mina föräldrar. Där har jag ett övningsrum med ett akustiskt piano, massa noter och ett stort fönster som...
... jag kan öppna och sjunga för min lillebrors kanin utanför om jag skulle vilja öva med publik.
Nu är jag i Sverige och har lånat ett elpiano som jag ställt in i sovrummet. Numera är min utsikt mitt balkongräcke där det brukar komma fåglar för att lyssna. Inte så tokigt det heller. I vardagsrummet har min sambo dessutom hemmakontor, vilket är både mysigt och fint!”
”Jag har tömt sovrummet och flyttat ut sängen i vardagsrummet. För att undvika att smutsa ner lägenheten. Jag har satt upp två bockar med allt trämaterial och annat material undertill. Runtomkring finns verktyg som ligger lite här och där. Även skissbordet i vardagsrummet står redo.”
”Jag bor i ett kollektiv och bara har ett litet rum för mig själv, så litet att det inte ens finns plats för ett bord där. Därför är arbetsplatsen hemma helt enkelt matbordet i köket eller soffan i vardagsrummet. Vi är ju fyra personer som bor här och två andra är tvingade till hemstudier. Så personlig space och ro är inte alltid lätt att hitta.”
”Jag bor i ett studentrum på 16 kvadratmeter. Mitt arbetsutrymme är placerat vid ett ganska stort bord nära ett fönster. Eftersom jag arbetar med illustration och grafisk design så är det inte ett stort problem för mig att arbeta hemifrån. Jag har alla mina analoga verktyg och min dator och det är allt jag behöver.”
”Hur jag utför min konst hemma? Jag har inget svar på den frågan ännu då jag nästan inte fått gjort något alls! Det känns otroligt svårt att utföra möbeldesign i hemmet. Otroligt svårt att få det till att hålla en så hög kvalité så att det kan räknas som ett examensarbete. Men jag tycker mest synd om studenterna på metallgestaltning eller keramik. Alla har ju inte precis en svets, härdugn eller drejskiva i vardagsrummet.”
”Jag är en pianist och därmed kan jag helt enkelt inte spela just nu. Tur är det att jag skriver examensarbete denna termin och har mycket att göra med det. Examensarbetet handlar om den konstnärliga processen jag genomfört, som mitt masterprojekt, och konstnärligt utförande. Så först och främst mycket reflektion just nu.”
”De stora skillnaderna är att jag inte längre har tillgång till skolans bibliotek och utrustning. Jag brukade vara på biblioteket och studera böcker och noter som finns där, kanske runt sex timmar i veckan normalt och ibland använde jag skolans syntar och elektroniska utrustning. Det var viktigt för mig att plugga så mycket som möjligt på skolan och inte hemma så jag var vanligtvis på skolan 30-40 timmar i veckan. Jag tycker inte om att plugga enbart hemifrån men jag kan utföra allt jag behöver här utan några större problem.”
”Det som får mig att känna mig nere är att inte få träffa min klass och att vara i närheten av den där kreativa miljön som finns i vårt klassrum.
Vi pratar i zoom men det är inte alls samma sak."
”Bland mina klasskamrater som pluggar komposition så var nog jag den som brukade skolan lokaler mest. De flesta av oss pluggar mest hemifrån ändå. Vår utbildning är kanske det musikområde som absolut fungerar bäst och är enklast att utföra över distans. Jag har hållit på med det här i tre veckor nu men jag har tyvärr inget tips. Detta suger stenhårt helt enkelt.”
”Jag har märkt att uppgifter som tidigare krävde mycket tid går att göra jättesnabbt nu då jag är extremt fokuserad på allt jag gör. Dock personligt går det inte vidare bra med mig. Det är en hemsk situation att leva i och jag har inte mått såhär dåligt på flera år.”
”De här tre veckorna har varit bra för min konst.
Jag har jobbat extra hårt och produktivt. Det finns inget annat att göra, så att plugga blir det enda som är kul. Jag kan inte träffa någon eller göra någonting spännande.”
”Något positivt pandemin har fört med sig är att jag till slut organiserat mitt arbetsutrymme. Jag har alla mina syntar inkopplade och redo, mina pennor står redo i en pennburk och stycket jag för tillfället arbetar med ligger konstant uppslaget på mitt skrivbord.”
”I början av distansundervisningen förlorade jag all dygnsrytm och all självdisciplin och fick första veckan i stort sett ingenting gjort. Jag har fortfarande inte lyckats uppnå ett helt bra plugga-på-dagen-vila-på-kvällen-schema, men det börjar närma sig något sånär.”
”I klassen har vi börjat använda mycket Zoom tillsammans. Vi har börjat ha gruppsamtal där vi hänger en stund. Sedan stänger vi av våra mikrofoner och arbetar tillsammans. Vi tar ibland korta pauser och sedan fortsätter igen. Det fungerar väldigt bra för man får naturliga pauser och vetskapen om att någon kan se ifall man inte pluggar är rätt drivande, haha.”
”Min kaffekonsumtion går hand i hand med hur bra jag lyckas upprätthålla mitt sov-schema. Jag har satt en hård regel från och med den här veckan att jag måste vakna klockan åtta varje morgon hur sent jag än gått och lagt mig tidigare kväll för att tvinga mig själv in i rutin. Men de dagar det inte blivit så många timmars sömn blir det nog ungefär en kopp varannan timme tills det blir kväll.”
”Jag dricker minst dubbelt så mycket kaffe nu än vad jag gjorde förr.
Mest för att jag bor med min familj nu och då är kaffe gratis!”
”Dricker mer kaffe? Nej, det gör jag inte. Dock blir det oftare mer godis och mat än vanligt, räknas det? Och ja, just det, jag dricker dagligen typ två kannor med te!”
”Jag har en stadig snacksgömma bredvid mitt arbetsbord. Med kaffe, te, frukt och godis! Jag räknar inte mina koppar kaffe eller munnar. Jag vet bara att jag nästan ständigt äter eller dricker.”
”En hemlighet som jag tror flera andra också gör är att de städar enbart det området av rummet där Zoomkameran kommer att filma och låter resten se ut som ett bombnedslag. Dessutom har jag även tagit på mig en fin blus innan mina lektioner men behållit mjukisbyxorna på, eftersom de inte kommer att synas. Det är både rimligt och tillåtet i dessa tider. ”
”En hemlighet är att jag ibland tillbringar nästan hela dagen helt underklädesfri. Det gör underverk för min hälsa och min känsla av frihet där nere!”
”En hemlighet som uppstått i och med att jag vistats hemma mycket är att jag blivit expert på Covid19-karantän och att prokrastinera examensarbete.”
”Mitt tips till studenter är följande. Behåll dina rutiner så gott det går. Gå upp, klä på dig, ät frukost, öva lika mycket som du vanligtvis hade gjort osv. Dock är det lov att ta pauser framför Tv:n eller på sängen. Lite lyxigare måste man ju få ha det när man ändå kan!”
”Mitt tips till andra studenter? Kan du jobba på trots det rådande läget? Då är de bara att köra! Tvivlar du precis som jag gör? Jag vet inte själv hur jag ska göra! Ta studieuppehåll och hoppas på att bättre chanser kanske?”
”Jag tycker att en liten paus, till och med flera månader, från instrumentet är ett bra tips till andra studenter.
Det kan ibland vara det bästa som vi kan göra för att utveckla vår musik och vårt spel. Jag rekommenderar att utnyttja den möjligheten i situationen, om möjligt. Det börjar också bli vår och tillräckligt varmt för att jobba utomhus. I alla fall har det ökat produktivitet för mig!”
”Mitt bästa tips skulle vara att vara beslutsam när du ska arbeta och när du ska vila. Helst arbeta på olika platser eller åtminstone i olika uppsättningar. Vid lunchdags lägger jag undan mina pågående projekt i lådor, tänder min bordslampa och sedan äter jag lunch vid samma bord och låtsas att det inte är samma bord som min arbetsplats. Det hjälper till att hålla mig i linje med min kreativitet.”
”Jag ha en fråga till alla andra studenter. Är jag den enda som under omständigheterna känner att jag inte kommer kunna få ett fullgjort examensarbete innan terminen är slut?”
”Nu har vi alla god tid för att tänka på det vi tidigare har gjort och det vi vill göra i framtiden.
Till exempel skriva färdigt ansökningar för stipendier som annonseras under våren och sommaren.”
”Jag tycker distansundervisning fungerar utmärkt. Jag känner mindre stress, jag får mer övningstid, jag är mer effektiv, jag har mer motivation och generellt är jag verkligen för denna metod! Kanske kan det bli ett alternativ även efter vi har bekämpat viruset?”
”Jag hoppas verkligen att den här tiden kommer att lära oss hur värdefull skolan och klasskamraterna är för oss alla. Jag kommer säkerligen att använda tiden under seminarierna ännu mer effektivt nu och visa uppskattning till mina klasskamrater och lärare när vi kommer tillbaka till skolan. Hoppas att ni alla har det bra och att allt detta går över med så lite drama som möjligt.”
Upplevelser av distansundervisning
Det finns flera upplevelser som är gemensamma för alla studenter som deltagit i denna småskaliga undersökning. Något som framkommit är att distansutbildning fungerar relativt bra på de olika konstnärliga utbildningarna, bättre än studenterna förväntade sig. Även efter krisen vill några av studenterna på ett eller annat sätt kunna fortsätta med distansutbildning på sina olika utbildningar. Studenterna uppger att de kan fokusera på sina studier ännu mer när de arbetar hemifrån och på ett mer effektivt sätt färdigställa sina uppgifter. Vissa uppger dock att de har problem med att disciplinerat kliva upp tidigt och arbeta under dagtid. Studenterna vid konstnärliga program som kräver tillgång till stora maskiner till exempel trä-, metall-, textil- och keramikprogram eller program inom musikområdet som kräver instrument såsom piano, orgel eller slaginstrument har svårigheter att utöva sin konst hemma. Även program inom scenområdet såsom skådespeleri, musikal, opera, teaterlärarprogrammet och samtliga musikrelaterade program där ensemble är en stor del av utbildning har självklara svårigheter. Detta eftersom de inte har tillgång till de fysiska verktygen eller samspelet de behöver för att utföra sin konst hemifrån.
Den mest problematiska aspekten i och med distansutbildning är den sociala och den mentala, det psykosociala. Studenterna uppger att deras mentala hälsa är relativt dålig, särskilt de studenter som bor ensamma utan familj, partner eller rumskamrat. De är isolerade och de alla upplever en stor avsaknad av sin klass och möjligheten att kunna diskutera konst och den gemensamma kreativa processen som de alla älskar. Avsaknaden av att arbeta och vara tillsammans med andra. Att dela kunskaper med varandra och interagera med andra människor. Människan behöver människan.
Konstområdet tenderar att ses som en avvikande utbildningsdel av universitetet. En utbildning som är onormal i jämförelse med andra utbildningar. Utbildningen som kräver specialverktyg, exklusivt material och ett fält som är avvikande i jämförelse med andra vetenskapsområden. Utbildningen där det är omöjligt att enbart utgå från dator eller digital undervisning.
Konstutbildning har alltid varit annorlunda och kommer alltid att vara. Det är ett konstnärligt och kreativt område som behöver vara annorlunda. Konst och konstvetenskapen har aldrig haft en erkänd plats i samhället. Under samhällskris är konst och kultur de områden som straffas mest. Det imponerande i allt detta är att trots de skillnader som konstutbildningen erhåller i jämförelse med andra utbildningar så klarar studenterna av att arbeta hemifrån. Visst finns det svårigheter men det är anmärkningsvärt hur väl studenterna lyckas fortsätta med sin utbildning. Heder till alla studenter och all personal som lyckas fortsätta föra konsten framåt.
Comments